just nu känner jag mig så jävla förstörd. jag vet inte var jag ska ta vägen, vad jag ska säga eller göra. jag vet att ord inte tröstar å jag vet att mina handlingar inte hjälper ett skit. jag känner mig så klumpig å känner att jag bara är i vägen hela tiden. jag vill ju hjälpa, jag vill så gärna men jag vet inte hur man ska göra. jag vet inte hur jag ska reagera vissa gånger å andra gånger vill jag bara gråta för att visa att jag bryr mig, för jag bryr mig så in i helvetes mycket å jag skulle kunna göra allt för att det inte skulle vara såhär. jag skulle kunna göra allt. men jag vet att "tomma" ord inte hjälper å mina ord känns så fruktansvärt tomma just nu. fan, att man är så jävla korkad. jag säger grattis till mig själv, nu har jag återigen verkligen bevisat att jag inte duger till nåt! fan vad bra. jag önskar bara att jag kunde göra nåt, jag önskar att jag kunde stilla smärtan, jag önskar att besvikelse å förvirrig inte existerade. jag önskar att jag kunde sträcka fram ett lyckopiller å bara få allting bra igen. men nää, istället sitter jag här å känner mig bara allmänt förstörd inombords.

jag kan inte sova.

Peace.