fan, jag borde sova. men jag kan inte. näe, jag kan inte. känner mig så förvirrad ibland. jag vet inte alls längre vad jag vill. visst, jag är bestämd men fan, ibland så vet jag bara inte. visst, jag förstår att saker å ting kan vara krångliga ibland... men varför ska jag alltid, ALLTID stöta bort alla viktiga känslor för? vad fan är det jag är rädd över? varför kan jag bara inte, för en gångs skull, ta reda på vad i helvete jag egentligen vill? det finns många "alternativ" å prova på men jag vet inte vilket som passar bäst... jag vet inte var jag ska börja. hur fan ska jag sålla liksom? å det är inte min mening å såra nån. jag vill inte såra nån. ska allt bli fel kan jag lika gärna åka tillbaks hem å slänga ut dom sexiga brandmännen från min underbara lägenhet... AAAH!!!

dagarna går å jag funderar på om jag ska ta steget eller om jag bara ska skita i det. varför ska jag engagera mig egentligen när allt bara skiter sig ändå? det skiter sig alltid. jag vet, jag vet exakt hur det blir. jag försökte intala mig själv att det skulle bli så bra förra gången... å vad fan hände? jag hade så jävla rätt å jag visste hela jävla tiden att det var för bra för å vara verkligt alltså.

ja jag vet, jag borde sova...

Peace.