ja... min kära vän daniel är inte alltid en så kär vän. ett exempel på det hände just ikväll. ett idiotiskt förslag som jag genast visste skulle gå heeeelt snett, MEN jag tänkte att jag inte längre orkar tjata på han om saker som kan gå fel eftersom han aldrig lyssnar på mig, å råkar det vara att saker å ting inte går fel så får man ju höra... men ibland blir det ju faktiskt så att dom kan gå VÄLDIGT FEL. i allafall... vi har en skitstor snöbacke här på stranden, å vi alla vet ju att dom flesta killar oftast tror att dom är smartare än vad dom egentligen är ;) anyway... han bedömde att backen var nog hård för att han skulle kunna köra bilen dit upp. vilket jag hade kunnat säga ändå från början att det var en dålig idé... men, han sket ju i å lyssna på mig som vanligt, tog fart å åkte upp en bit. en BIT. för sen sjönk hela bilen ner i snön. där sitter vi fast, mitt på natten å mitt i backen, å vet inte hur fan vi ska ta oss lösa. jag skottar snö som en idiot med en röd plastspade som går sönder, har nackspärr, en sommarjacka i -25 å extrakall vind eftersom vi står just vid älven, är sur å trött å skriker lite smått på min inte så jävla kära vän, har snö i skorna å en cigg i käften... tänk er det ni.

efter att ha konstaterat att det inte går att varken lyfta bilen eller skotta fram den så får vi ringa efter hjälp, stackars conny som får stiga upp mitt i kalla natten för att vår kära vän inte har tänkt efter före. nåväl, efter många om å men så är jag äntligen hos mamma.

jag tycker inte det här är roligt ännu... får vänta några dagar, sen kanske jag kan skratta åt det här.

Peace.