Hur kommer det sig att förkylningen bestämmer sig för att besöka mig så fort jag ska göra något viktigt? Jag har inte varit förkyld på jättelänge, och nu när jag har blivit lovad massa jobb så blir jag självklart förkyld! Det är så jävla typiskt, näsan rinner och halsmandlarna känns som två vattenmeloner, tungt att andas... Helvete säger jag bara. Nåväl, så länge jag inte får feber tänker jag då bara köra på som en galning. Får ta och ringa cykelverkstan (vårdcentralen) imorn och kolla om dom kan kolla CRP (eller vad det nu heter) för att se om det är en infektion jag har i halsen eller vad, får ju hellre penicillin mot det än försöker bota det själv ;/ Jävla skit. Jag har nog världens sämsta immunförsvar.

I allafall, har jobbat två kvällar den här veckan på Lunden, och det verkar roligt och intressant. Dock inget jag känner att jag skulle kunna jobba med i längden, jag är inte rätt utbildad för det märker jag. Jobbar kväll fram till fredag och sen får vi se, skulle träffa enhetschefen idag då hon hade lämnat en lapp åt mig att det finns mer vik om jag bara vill ha... Om två veckor börjar jag på hemtjänsten så fram tills det vikar jag mer än gärna, känns så skönt att göra något på dagarna.

På lördag blir det IKEA en sväng och trängas med folk, sen till kvällen blir det inflyttningsfest hos Trast-Laitinen, det ser jag framemot! Bara förkylningen släpper så blir det nog bra ;)

Nu drar jag på mig kläder, fixar håret, äter något och ringer mamma så hon får komma och hämta, måste åka en sväng till Torne och fixa och dona. Skriva handlingslista inför helgen, dra på systemet och alko, städa, plocka undan, jobba kl 16. Hoh, måste sätta igång! :D

Peace.