oj, oj... att jag har så många "kompisar" (tolka det som ni vill...) som inte tänker längre än näsan räcker. är så synd att se dom göra bort sig. att vissa är så säkra på sin sak men egentligen inte vet något om hur det kommer att bli. visst, man ska våga chansa men handlar det om större saker än småchansningar, så kanske man borde tänka efter före. men, jag trodde aldrig det skulle kännas skönt å bo här å slippa allt det där som händer hemma, behöva vara orolig å bry sig om allt å alla, när man sedan inte får något tillbaks. vad ska man göra? :)

så, nu ska jag fortsätta med skolarbetet.

Peace.

---

huh, då var lägenheten uppsagd... får se vart man tar vägen efter det här :D älskar å ibland inte veta vad som händer, gör livet så mycket roligare :P

Peace.