Jag borde ju sova men är inte trött för fem öre. Fick megasovmorgon idag och jag känner mig hur pigg som helst ännu, får vänta nån timme till och sova sen. Snart börjar ju dessutom CSI eller nåt sånt, så jag bara MÅSTE ju se det också (bara en orsak till att inte behöva sova)... Sitter nu och glor på so you think you can dance, och dom är så jävla grymma. Har alltid älskat dans i alla dess former. Dom är så jävla bra.

Mycket som händer nu, tror jag. Eller så inget, jag vet inte. Mycket som händer inuti mitt huvud i allafall, många frågor och orosmoment ploppar upp. Hur kommer allt att bli? Ibland vill jag bara skrika. Varför just nu?! Det gör så sjukt ont, samtidigt som jag vet att jag inte ska måla fan på väggen än... Det är helt sjukt. Det här trodde jag aldrig. Aldrig i hela mitt liv trodde jag att det här skulle hända. Eller att den här dagen faktiskt skulle komma. Nu är vi här. Nu är vi ju faktiskt här. Förr eller senare går det ju åt skogen ändå. Och jag vet att jag borde tänka positivt, men vem fan orkar göra det jämt? Kan man bara inte få tycka att livet är piss, skit och helvete ibland? Jag är ju inte den negativa människan men just nu undrar jag vad fan det här har för mening. Jag letar fortfarande och kommer att leta tills jag hittar meningen med det. Punkt.

Nu blire tv och sen blire sängen. Ciao!

Peace.