Äntligen fredag. Nog för att dessa tre veckor som jag nu gått i skolan har gått jävligt snabbt, tycker det är helg mest hela tiden, och det är ju bra om tiden går snabbt ;) Har just nu en kort rast, sitter återigen och försöker lära mig något om datorer och dokument och dittan och dattan, nåt fastnar ju alltid men för det mesta så är jag bara ute och cyklar ;) Haha, men det kommer väl med tiden.

8:e oktober måste vi redan informera in två platser som vi skulle vela praktisera på... Och dom måste vara i närheten av Kemi, just för att läraren ska kunna komma och checka in oss ;) Sen tredje och fjärde året när vi har längre praktik får vi göra den var vi vill... spännande. Har iofs inte funderat så mycket på var jag vill vara... ännu. Kanske dags att börja göra det. Nog för att jag tror att dom flesta i min klass praktiserar i Torneå/Kemi, men ändå, vill ju inte förlora någon bra plats i min hemstad ;)

Ibland känns det bara så tungt. Och då gör jag som jag alltid gör; jag har så fullt upp så jag slipper stanna till och börja fundera, för det är då hela min mur rasar samman igen. Put a smile on your face, lev livet och skit i bekymrerna, visst det går. Klart det går, det har jag ju bevisat. Men ibland har man bara lust och skrika ut sin smärta och slå ner nån. Jag borde inte slåss och jag ska inte slåss men fan, det kanske skulle kännas lättare... Eller så inte. Man har accepterat att mamma är sjuk, men ändå inte. Jag tror fortfarande jag är chockad, eller nåt, jag vet faktiskt inte vad jag är. Ibland känner man sig så sjukt förvirrad bland sina egna tankar. Konstigt...

Nej, jag stannar inte upp nu. Jag fortsätter kämpa så jag slipper handskas med skiten. Oh yeaaaaah.

Peace.