Aaah, då har jag varit på massage igen. Grymt skönt, och det gjorde grymt ont i början, men nu är dom flesta knutor och snurror borta från både rygg & nacke. 1½ vecka så ska jag tillbaks igen, och då skulle hon köra nån värmetjox på ryggen för att musklerna som ligger djupare in också "ska bli bra". Alltså min rygg är ju helt fucked up. Helt sjukt.

Sen har jag återigen funderat och funderat och funderat. Som syrran skrev så har 2010 varit ett jävla skitår egentligen, och inte räcker det med allt som redan hänt, då ska en hemskt tragedi drabba släkten, det är helt sjukt. Det finns inga ord som kan beskriva hur ledsen man blir när någon förlorar ett litet barn, ingen ska behöva gå igenom något sånt, aldrig nånsin. Man önskar det fanns något man kunde göra för att stilla smärtan hos min kusin och hennes familj, men det finns det inte. Det finns inga genvägar eller sätt att fuska sig fram när det gäller det, hur sorgligt det än är och hur mycket man än önskar att man kunde göra det ibland.

Det är snart oktober, och det ska bli skönt att det här året snart är slut. Visst, allt har inte varit skit... Men det positiva väger inte lika mycket som det negativa, som det känns just nu i allafall. När ska man få höra lite goda nyheter? Eller är det såhär det ska vara? Bara ta emot smäll efter smäll efter smäll? För då vill jag inte vara med nå mer. Då skiter jag i detta och gör något annat. Det här är helt värdelöst.

Peace.