Min stora kärlek är min framtida man som jag bor ihop med nu. Jag tvekar inte ens för en sekund att han inte skulle vara det. Visst, jag har haft kärlekar förut, å visst har jag älskat, men aldrig så mycket eller så passionerat som nu.

Att bli lämnad/att lämna någon gör självklart ont, jag har gråtit miljontals tårar å funderat om jag gjort rätt, är det här rätt? Å visst, det har inte varit lätt alla gånger... jag är inte den typen som tycker om att vara själv. Men jag känner att jag ångrar INGETING. Allt jag har gjort har varit på grund av att det inte känts rätt, ni vet. Å idag... är jag erfarenheter rikare, jag vet vad jag vill ha i ett förhållande, jag vet att kärleken jag känner nu vinner över allt.

Jag har aldrig varit så SÄKER på någon å på framtiden som nu... samtidigt som jag har aldrig haft sån RÄDSLA för att bli lämnad som nu. Jag har aldrig varit så LYCKLIG som jag är med Laotan. Aldrig. Han gör mig hel.

Peace.