hej era nötter.

jag var så stolt när jag lyckades somna i tid i går :) la mig i sängen vid halv ett nångång å somnade rätt fort efter det.  jobbigt bara att jag ska behöva drömma så satans jobbiga drömmar. när jag sover vill jag sova på riktigt! men jag känner mig helt slut i huvet å stressig på morgonen när jag vaknar. å alltid handlar det om nån jag bryr mig om vilket är frustrerande... jag missar kristoffers uppväxt, jag glömmer bort å hämta jennifer på dagis, pia dör i en bilolycka, lisa blir arg på mig för att jag är så självisk, sara blir ledsen för att jag inte förstår... jag fattar inte. i drömmarna lyckas jag alltid göra nån arg å besviken. i drömmarna blir jag dumpad å lämnad ensam. är det för att jag är så himla rädd för ensamheten? eller är det sanndrömmar? är det bara en jobbig period i mitt liv? eller försöker det omedvetna härja med mig? har alla drömmar en mening? är jag annars bara rubbad i huvet? 1000 frågor men inga svar...

äh, nu ska jag duscha.

Peace.