Den här veckan har egentligen gått åt att ta hand om dessa två busungar.



- Vi har haft det mycket trevligt! Å vissa gånger mindre trevligt ;) men glada är vi ändå. Mina små envisa knasbollar ♥

Peace.

Sista juli. Redan?! :D

Ja, då var ju mina funderingar å åka å hälsa på i Happis en sväng då jag förmodligen inte kommer jobba nu den närmsta tiden iaf. Känner mig lite smått uttråkad här då alla andra jobbar om dagarna, jag bara vandrar runt å gör inge nytta whatsoever ;) Hm, lite konstigt känns det att åka till Happyranda faktiskt, på nåt konstigt sätt. Var först meningen att jag skulle åka idag, men har lite grejer jag måste få gjort så det blir nog bättre imorn. Sen är det förjävla hett här idag så hade nog inte pallat å sitta i tåget :D Aja, förra natten när jag låg å sov så sött hade jag en dröm om Frasses, kan ni förstå... fyfan vad äckligt sugen jag är på en frasseburgare nu :( kanske jag saknar Happyranda lite, men bara yttepyttelite. Mest saknar jag min älskade familj ♥

Nu snart tänkte jag dra iväg på skopunkten å lämna tillbaka ett par skor, köpa mig en subway-macka, komma hem, sätta mig ute i solen på ballen å mysa med katten. Tvätt står på schemat, å packningen för Habi. Jag är lite kluven när det kommer till packning, ska jag ta med mig allt jag har här? Det är kanske lika. För när jag sen kommer tillbaka hit (måste vara här innan den 19:e augusti igen...) så kommer jag bara för en vecka eller två så då behöver jag inte så mycket kläder. Eller...?! :D Fan alltid det här med packningshelvetet. Nåja, det ordnar sig nog.



Peace.

Tänkte att det kanske är dags att fortsätta utmaningen... har ju ändå hållt på med den sedan februari å är fortfarande inte klar ;) haha, typiskt mig.

I min handväska... dock är det en lite knivig utmaning då jag väldigt, väldigt sällan har handväska. Tycker bara att den är i vägen. Kan ju lika gärna sätta mina grejer i nån annans handväska, så som jag nu gjort i flera år ;) Tar alltid bara med mig det viktigaste, fånen, busskort å bankkort ååååå that's it! :D Dom får man tryckt i BH:n så behöver inte ens fickor för det. Kanske också kan vara pga att jag INTE använder handväska som mina grejer alltid är försvunna?! :D Glömmer alltid nåt nånstans eller hittar inte nycklar osv, alltid en jäkla kaos men det är ju såå jag! :D

Näe, handväska är inte min grej helt enkelt!



Peace.

Moi.

Long time no seen. Lots of things has happen and lots of things are going to happen. I kind of forgot about this blog... how come? No inspiration and no time. I'll promise to keep this up now, because now life has a new beginning and a new start, and I promise... that's worth writing about. Just to keep the memories, you know. I'm even wondering if I should create a totally new blog, but that's something that will come later. I'll still keep this old one, of course, but a new beginning needs a new blog. Well anyhow, that is a later project.

July is reaching an end, almost... it's sick how time flies. Just a few more weeks and school will resume again, and what about my summer break?! Mhm, what about it... I've heard students have no summer break and I guess that is right. How I wish I could just book a flight to some nice and warm place, Spain, Greece or Turkey, and just chill for a week or two. Possible? Eh, hell no. I just have to imagine myself being there while chillin' in Finland :D Sounds lame, I know.



- International love!

Peace.

Nåt väldigt överraskande hände mig igår... jag är fortfarande i chock tror jag, vet inte ens hur jag ska beskriva allt för det var så PÅ RIKTIGT.

Jag var ute å promenerade i regnet då jag såg en man bara stå å titta. Saktade ner farten lite för jag såg direkt att nåt inte är dom det ska... men jag visste inte riktigt om jag skulle våga fråga han något. I sin skrynkliga lilla hand höll han en lapp med text som höll på att suddas ut av regnet, jag fick lite panik å stannade upp. Frågade han om han behövde hjälp med något. Han var helt tyst å gav mig lappen det det stod hans namn å en adress samt portkod. Just i det ögonblicket behövde jag inte fundera på vad som var fel, han var dement. Som tur var så låg inte hans hus långt ifrån där vi stod så jag tog tag om hans arm å ledde han till huset. Ett tag funderade jag på om jag ens vågar gå in, ni vet, när man har jobbat med gamlingar så vet man aldrig hur andra parten reagerar på saker å ting... men aja, det får gå som det vill tänkte jag. Knackade på dörren å världens sötaste lilla gumma kommer å öppnar, man ser att hon var stressad. "Var har du varit?!" frågar hon mannen men inga ord kommer ut ur hans mun. Jag berättade då var jag hittat honom å att han såg lite vilse ut, "kom in kära du" sa kvinnan. Kände mig lite illa till mods, började ju tänka på min egna kära lilla mamma å tankarna bara for runt å runt i huvet. Hon gav mig thé å vi satte oss ner, å det var som att hon bara babblade ut allt möjligt om hans sjukdom å hur det är, att hon älskar honom för att hon vet att innerst inne, ja där finns han. Det är bara sjukdomen som tagit över.

"Fan" tänkte jag, hur ska jag kunna hålla mig ifrån att gråta? För varje sekund kände jag bara tårarna bränna bakom ögonlocken å jag kände att börjar jag, då finns det inget slut. Jag nickade bara på, å när hon sa "det allra jobbigaste... det är att han har dagar då han inte kommer ihåg våra älskade barn, å jag ser hur det tär på barnen" då kunde jag fan inte hålla mig. Det var som en jävla våg med känslor som bara tog över å jag grät, grät å grät. Förstår ni hur kvinnan satt å kollade på mig med ögon stora som tefat, hon förstod ju ingenting. Jag fick väl fram nåt i stil med "min mamma har samma sjukdom som din man" å då förstod hon... å hon förstod även varför jag stannade å hjälpte honom. "Du visste, eller hur?" frågade hon... mm, ja nåt sånt.

Det går inte med ord att beskriva hur jävla orättvist detta är! Varje gång jag tänker på det så blir jag bara så jävla arg, VARFÖR?! Varför ska alzheimers sjukdom finnas över huvud taget?! Varför ska detta hända världens bästa människa?! Hon har inte lärt mig allt jag behöver lära mig av livet, hon har inte visat mig hur man ska göra för att acceptera livet, hon har inte fått leva färdigt å så tas hennes liv ifrån henne. Hon har inte gjort något fel i livet, hon har älskat villkorslöst å även fast hon har fallit hårt gång på gång så har hon tagit sig upp igen å visat att hon inte get upp.

Mamma, du är å förblir min största hjälte här på jorden. Jag kommer alltid att minnas dig för din livsglädje å klokhet. Om jag en dag blir mamma, är jag nöjd om jag är ens hälften så bra mamma som du varit. Tack för att du tröstat å ställt upp, å förlåt för att jag aldrig tackat dig nog. Jag önskar att du vet. Innerst inne önskar jag att du vet att jag är så tacksam.



- Mamma, jag älskar dig!

Peace.

Hur kommer det sig att det är fredag idag IGEN?! Jag förstår liksom inte vart tiden tar vägen! Nej neeej, tiden går för fort å snart måste jag tillbaka till dom norrländska tråkiga skogarna som är täcka med mygg (har jag hört...), här har jag sett hela 5 mygg kanske under hela min vistelse. Oh no. Jag vill inte tillbaka! :D

Ledig fredag. What to do? Jag har gymmat, duschat, nu inväntar jag lunch-tid (hungrig som fasen redan...) å sen ska jag iväg till "stan" på lite äventyr. Förstår inte varför alla kallar Helsingfors-city för "stan", liksom vi kallar Haparanda centrum för "stan", skillnaden är ju då ganska stor :D Men i allafall, till "stan" ska jag iaf å sen får jag se vad jag hittar på för bus.



Peace.

Ah, vilken dag alltså! Morgonen började helt underbart med att jag försökte läsa ett sms som jag fått å jag förstod inte riktigt, trodde jag fortfarande drömde när jag flera gånger fick läsa "vi blev föräldrar till ett litet gossebarn"! Vilken lycka! Grattis till underverket min fina syster å Stefan, äntligen är han här, som vi alla har väntat på honom (även fast jag trodde det var en tjej men ack så fel jag hade ;)) ♥

Annars går mina äventyr helt bra här i huvudstaden. Jag har fått se grejer jag aldrig trodde jag skulle få se (både positivt å negativt) å tiden har faktiskt passerat för fort känner jag! Man vaknar på morgonen, promenerar, åker buss, promenerar, jobbar, promenerar, åker buss, promenerar, äter, promenerar, kommer hem å sover - dag in å dag ut! :D Jag har i allafall gått så mycket så mina skor är helt slitna redan, nu inväntar jag skatteåterbäring så jag kan köpa mig riktiga skor! Fastän man inte "går ut på prommis" så blir det ändå en hel del steg när man har avstånd till bussen å från busshållplatsen till jobbet å tillbaks.

Vädret här är kanon! Har väl regnat två dagar tror jag, +20-25 grader hela tiden å allt är så grönt å vackert! Men med grönt å vacker kommer också snorig näsa å ont i halsen å kliande ögon, ja, från grönt å vackert å 30 barn ;) Jag har alltid vetat att mitt immunförsvar är helt PASKA så när jag hörde att jag ska börja jobba på dagis/förskola så visste jag att efter 1-2 veckor kommer jag vara dunderförkyld. Mhmm, here I am... Har inhandlat värktabletter å allergitabletter för jag har fasen inte tid å vara sjuk nu när jag ska tjäna pengar! :D

Nu ska jag försöka få i mig lite käk (skulle kunna äta mask då jag inte känner nån smak...) innan jag drar iväg på biblan å skannar in lite skit :D



- Godingen ♥

Peace.

Mina syskon. Mina systrar. Mina älskade systrar.

Jag är stolt över att ha er som mina systrar. Jag är tacksam för att ni är mitt kött å blod. Jag är glad för alla dom minnerna vi delat tillsammans å jag är lycklig över att vi kommer att dela fler fina minnen med varandra. Jag har aldrig tvekat på er å jag har alltid bara känt kärlek för er allihopa. Jag ser upp till er å jag känner lycka för vad ni har, å jag kan skatta mig själv lycklig över att ni finns.

Var alltid er själva, för ni är så bra på det. Jag älskar er å kommer alltid att göra det!





- Hittade tyvärr ingen bild på oss alla fyra tillsammans förutom en som är tagen på sportsbar för två år sen där vi alla är heeeelt WAISTED så jag vågar inte publicera den ;)

Peace.