suck. att en morgon kan börja så bra å sen får man höra nåt som får tankarna å börja snurra å så känns det bara som att allting rasar igen. jag vägrar vara "the third wheel". jag vägrar å hålla på med nå jävla fjortisfasoner å dela upp kompisar från plats 1-10 där nummer 1 är bästis osv, som vissa verkar göra. jag vägrar å lämna nån "utanför". jag är så less på å känna att man bara leker med mina känslor, gäller inte bara vänskapligt utan även i kärlekslivet. jag vill att det ska vara nåt äkta men jag vill inte att människor ska skämmas över det som det ibland känns, för då är det inte "meant to be". men jag tänker inte heller sitta här å försöka vara nåt jag inte är, för jag är jag å duger det inte så kan ni dra...

påtal om utanförskap å ensamhet så satt jag å bläddrade i ninas måbra tidning igår;
"Ensamma människor tror oftare på Gud, spöken, mirakel och andra övernaturliga ting. Tron ger dem en känsla av tillhörighet och de känner sig mindre ensamma. Även när man isolerar människor som i vanliga fall inte är ensamma har de en tendens att börja tro på övernaturliga väsen, rapporterar tidningen Psychological Science."

det ni.

orka.

Peace.