tänk om man bara skulle våga... våga ta det där lilla men ändå jättestora steget. vad är det som gör mig så feg? vad är det som känns så skrämmande? jag vill våga, jag vill att du ska veta... men ändå inte. jag vet inte om jag tror att allt är lättare när jag håller det för mig själv eller om det bara handlar om att jag är rädd för att allt kommer att förändras. det skulle vara skönt att få släppa på känslorna lite. jag känner så otroligt starkt för allt det här. men jag tror jag håller tyst. ett tag till i allafall...

det kan aldrig kännas bättre än såhär ♥

Peace.