Hm. Jag är ju en sån person som är lite smånervös inför allt möjligt, även sånt som man inte behöver vara smånervös över. Då ska vi ju åka till Skåneland imorn och det känns lite smånervöst. Själva resan alltså. Det är mest för att jag jämt tänker "tänk om...", och det är klart att det mesta går åt helvete då ;) Men men, jag får ta och varva ner helt enkelt, andas lite så blir det nog bra.

Det ska bli skönt att komma iväg några dagar, få lite miljöombyte och träffa min älskade storasyster. Dock är själva orsaken till att vi åker hemsk. Vi ska säga farväl till lilla Simon, som inte ens fick se denna värld. Tyvärr blev något fel och han dog i min systers mage. 970 gram liten och 37 centimeter kort. Så liten. Ibland händer saker som inte går att förklara, sorgligt nog... Det känns orättvist.

Puhh... jag kanske bara behövde vädra tankarna. Det är bra nu. Jag borde kanske fortsätta med mitt.

Peace.