Ibland känns huvudet bara så tomt. Jag orkar inte tänka eller vrida och vända på saker och ting. För en gångs skull låter jag allt bara vara. Bara sådär liksom. Jag har blottat mina känslor ikväll och det är därför jag känner mig så tom. Jag har fått förklara, tjata, gråta och kramas... och det känns så underbart. :*

Jag väljer såhär. Ja, jag behöver inte förklara eller fråga. Du har svikit mig och sen ljugit mig rakt i ansiktet, men jag bryr mig inte. Du vet inget, och jag skiter i vilket. Det är inte så noga, för vet du... jag orkar inte med falska människor som du. Och du, gör hur du vill. Tro vad du vill. Det är så jävla lätt att skylla på den som håller käften. Men fortfarande håller jag käften, och kommer att göra det tills jag dör. Samtidigt känns det så sköööönt. Du tjuvar inte min energi längre. Det känns som så befriande på nåt sjukt sätt, jag kan som inte förklara... Som att en sten fallit från mina axlar, lite så känns det. Nu kan jag koncentrera mig på det som är viktigt i mitt liv. Tack, antar jag.

Jag ska kolla nåt avsnitt av Sex and the city, sen ska jag lägga mig bredvid hjärtat och andas in... mmm!

Peace.