Det är typiskt... När jag gjort mig färdig för en morgonpromenad (nu hade jag inte tittat ut genom fönstret än...) så regnar det och blåser så att det känns som att huvudet ska lossna från kroppen! Skitroligt. Får hoppas att det slutar regna snart så man kan få gå ut och få sig lite ny energi.

Fattar ni hur snabbt tiden går eller? Det är bara två månader kvar till jul. Två månader kvar tills jag har läst min första termin på den internationella socionomlinjen. Haha, jessus vad tiden går snabbt när man har roligt, inte för att jag alltid haft roligt men... Det har gått flera månader sen vi fick veta om mammas sjukdom och fortfarande vissa kvällar så känns det som igår. Jag vet inte om det är på grund av min smärta... För det gör så helvetes ont. Samtidigt så verkar hon vara på topp nu. Hon ser ut att må så bra, inte längre det där deppiga, nedstämda, småsura mamma. Hon låter alltid så glad när man ringer till henne och när man åker och hälsar på så ser hon så glad ut, hon talar så bra om hennes jobb och arbetskompisarna och ja... jag vet inte. Det känns som att allt det här som har hänt var som en vändpunkt på något sätt, inte bara för henne men även för oss. Min mamma är faktiskt inte superkvinnan. Hon är inte odödlig och hon kan också gå sönder, precis som alla andra. Det är bara så härligt att se henne så glad, trots allt skit som har hänt. Min älskade mamma.

Den här veckan har jag höstlov. Ja, man har tydligen det på universitet också :P inte mig emot men lite tråkigt är det att sitta hemma när alla andra jobbar. Måste på firman och städa iofs, men hade tänkt ta det senare då dom gått hem så är det lite lättare, så behöver jag inte stressa. Eller känna sig stressad :)

Snart är det dags för lunch och lite sex and the city tror jag faktiskt.

Peace.