Det känns så skönt. Man känner sig så jävla fri på nåt sätt, förstår ni? Det går inte ens att förklara, tack till mig själv! Tack för att du gjorde som du gjorde! Nu är du fri från allt det där jobbiga, och kan bara blicka framåt. Jag trodde inte det skulle gå såhär jävla fort... men ibland så fumlar man i mörkret liksom. En smäll på käften behövs ibland för att kunna hitta ut... och nu känns det så jävla bra!

Imorn: Helsingborg!

Tack jag!

Peace.