Vilken mysmåndag det har varit! Åkte in till Happyranda å syster med barnen kom å hämtade mig från bussen, vi åkte till sötmamma en sväng å satt å surra bara. Vad jag älskar min mamma! ♥ Efter det var det körde jag hem syster å co å drog en sväng på skopunkten där jag hittade ett par dojjer för 99kr ;) inte illa. Thé hos Santeri med henne å sötEdvin å sen även Camilla, sen åt vi gómaten jag å Camilla, indiskt... mm, skulle kunna äta det varje dag. Sen var det dags att ta bussen hem.

Jag känner mig helt slut som artist... ska snart borsta tanden, byta om å mysa ner mig under täcket med en bok som heter Utsatt av författaren Markus Lutteman. Fick låna den av min lärare, den är så hemsk så jag har tårar i ögonen när jag läser den... jag vill egentligen inte, men samtidigt vet jag att jag måste. För det är verkligheten. Verkligheten för så många barn. Å jag, som blivande social arbetare, måste förstå. Det är bättre att förstå än att blunda... fastän mitt hjärta gråter, om å om å om igen; älskade små barn! Jag önskar jag kunde rädda er allihopa!

"Tolvåriga Ester Jansson låg med täcket uppdraget till hakan och grät tyst. Hon kunde knappt ta in vad som nyss hade hänt. De viskande rösterna, de tunga kropparna, det där hårda mellan hennes lår.
Det var Magnus och Dan, två av familjens tonåriga fosterbarn, som hade smugit sig in i hennes rum. De hade varit nakna, och de hade krupit ner i hennes säng. Hon hade inte vågat skrika.
Esters hjärna var som ett enda trassel av förvirrade tankar. Hon ville bort från allt. Hon passade inte in här, och hon ville inte passa in. Alla tyckte att hon borde vara så tacksam för att hon hade fått komma till Sverige, men vad skulle hon vara tacksam för? Att hon blev mobbad i skolan för sin hudfärg? Att fosterbarnen utsatte henne för sexuella övergrepp? Att hennes adoptivmamma trodde att hon kunde hela henne, men bara gjorde henne sjukare?

Hon tittade ut mot natthimlen genom fönstret och såg den stjärna hon hade gjort till sin egen. Hon kunde prata med sin afrikanska mamma genom den där stjärnan. Hon tänkte så mycket på henne. Hon undrade om mamman saknade sin dotter, och hon undrade varför hon hade låtit adoptera bort henne.
Det hade inte mamman gjort. Adoptionen hade skett mot hennes vilja. Och hon var fast besluten att en dag få återse sin försvunna dotter.

Utsatt är en verklighetsbaserad berättelse om ett adoptivbarns famlande efter en egen identitet, om det svenska samhällets kraftiga svängningar i synen på adoptioner och om två kvinnors outtröttliga strävan efter att återförenas med varandra."



- En stark å vacker överlevnadshistoria...

Peace.