As we grow up, we learn that even the one person that wasn't supposed to ever let us down, probably will. You'll have your heart broken and you'll break others' hearts. You'll fight with your best friend or maybe even fall in love with them, and you'll cry because time is flying by. So take too many pictures, laugh too much, forgive freely, and love like you've never been hurt. Life comes with no guarantees, no time outs, no second chances. you just have to live life to the fullest, tell someone what they mean to you and tell someone off, speak out, dance in the pouring rain, hold someone's hand, comfort a friend, fall asleep watching the sun come up, stay up late, be a flirt, and smile until your face hurts. Don't be afraid to take chances or fall in love and most of all, live in the moment because every second you spend angry or upset is a second of happiness you can never get back.

Peace.

Det är en självklarhet att vi inte ska förstå allt. Vi ska inte hitta meningar med allt som händer, finna förklaringar eller grubbla... men ibland så kan jag inte låta bli att undra. Bara snudda lite, försöka hitta rätt, bolla med tankar. För hur kommer det sig, egentligen? När man sätter sig ner och funderar sådär som bara man själv kan; varför? Ibland känner man sig som ett stort frågetecken.

För hur vi än försöker röra vid tanken, smeka den mjukt eller känna efter bara för att... det gör inte att smärtan försvinner. Den försvinner inte. Det kommer att göra ont, vissa dagar kommer det kännas som att hjärtat skurits ut ur kroppen med en trubbig kniv, andra dagar kan man andas... men det tar tid. Det enda man kan göra är att orka kämpa och att orka känna, ha tålamod, känna styrka och mod. Det blir aldrig lätt men så länge man har förmågan att våga minnas tillbaka, ja, då finns det hopp om att man en dag vaknar upp och kanske känner en gnutta mindre smärta.

Sov gott, fina du.

Peace.

Det är typiskt... När jag gjort mig färdig för en morgonpromenad (nu hade jag inte tittat ut genom fönstret än...) så regnar det och blåser så att det känns som att huvudet ska lossna från kroppen! Skitroligt. Får hoppas att det slutar regna snart så man kan få gå ut och få sig lite ny energi.

Fattar ni hur snabbt tiden går eller? Det är bara två månader kvar till jul. Två månader kvar tills jag har läst min första termin på den internationella socionomlinjen. Haha, jessus vad tiden går snabbt när man har roligt, inte för att jag alltid haft roligt men... Det har gått flera månader sen vi fick veta om mammas sjukdom och fortfarande vissa kvällar så känns det som igår. Jag vet inte om det är på grund av min smärta... För det gör så helvetes ont. Samtidigt så verkar hon vara på topp nu. Hon ser ut att må så bra, inte längre det där deppiga, nedstämda, småsura mamma. Hon låter alltid så glad när man ringer till henne och när man åker och hälsar på så ser hon så glad ut, hon talar så bra om hennes jobb och arbetskompisarna och ja... jag vet inte. Det känns som att allt det här som har hänt var som en vändpunkt på något sätt, inte bara för henne men även för oss. Min mamma är faktiskt inte superkvinnan. Hon är inte odödlig och hon kan också gå sönder, precis som alla andra. Det är bara så härligt att se henne så glad, trots allt skit som har hänt. Min älskade mamma.

Den här veckan har jag höstlov. Ja, man har tydligen det på universitet också :P inte mig emot men lite tråkigt är det att sitta hemma när alla andra jobbar. Måste på firman och städa iofs, men hade tänkt ta det senare då dom gått hem så är det lite lättare, så behöver jag inte stressa. Eller känna sig stressad :)

Snart är det dags för lunch och lite sex and the city tror jag faktiskt.

Peace.

AAAAALLLLTSSÅÅÅÅÅÅ FYFAAAAN vad skönt det är med fredag! Nästa vecka är det höstlov, så det blir fan inge bättre. Nog för att alla i min klass är supercoola och jag diggar dom steeeenhårt, precis allihopa, men sorry mates jag måste få sova. Under dessa två senaste dygn har jag väl sovit kanske sådär en... max 6 timmar. Och det överlever jag inte på. 6h/night funkar ju, men inte 3h/night x 2. Lite roligt. Mer keffa. Kaffe. Hahaha.

I morgon är det VOLBEAT! Kan ni fatta det? Nej det kan ni inte! För ni ska inte dit! Men det ska jag! Och några andra galna volbeat-fans. HIHO. Sjukt hungrig är jag också, hade inge frukost hemma (eller jag hade inte tid att börja tina nå bröd från frysen på morgonen) så jag tänkte att jag köper nå frukt här från fiket... jo, visst hade dom frukt. En rutten banan, resten var slut. Var visst inte bara jag som inte orkade med frukost i morse. Nåja, har nu druckit snart två stoora koppar kaffe på tom mage, det här blir säkert shitbra. Lunch 10.45, sen en lektion och sen äre helg. Jag kanske överlever fram till lunch... Jag kan även tuppa av, eller mörda någon, för med mitt låga blodsocker vet man faktiskt aldrig. Just kidding...

Nästa grej på schemat: engelskalektion och kaffe.

TJINGTJONG!

Peace.

Aaah, vad trött jag börjar bli. Febern har försvunnit nästan helt (tempen ligger på stadiga 37.3 grader...) så det blir skola för min del imorn. Har så mycket att göra så jag har inte tid att vara sjuk nu.

Det känns som att tre dagar ska jag väl ändå palla, trots att det tar ruskigt mycket på krafterna att plugga. Man är typ helt slut. Sen hjälper det ju inte att man vaknar före fan och kommer hem vid middagstid, sitter i skolan och bara lyssnar och lyssnar och lyssnar... Men jag klagar inte. Trivs grymt bra med denna utbildning och jag är tacksam över att folk tjatade på mig att söka in dit ;) Tre dagar skola alltså... På lördag blir det att åka till luleå och se fucking VOLBEAT!!! Aaaaah fyfan vad jag längtar, det är nå helt sjukt alltså. Få lyssna på bra musik på HÖG volym och bara njuta! Hela nästa vecka är jag ledig... Oh yeah ;) Har dock inga planer på vad jag ska göra, hade velat göra en massa egentligen så därför blev inget av, typiskt.

Imorn ska jag bjuda frugan på middag, lite kyckling och ris blir det. Lite kyckling? Eller ja, självklart får hon ju äta så mycket kyckling hon vill. Eller så mycket kyckling som det finns... Anyhow. Igår bestod min middag av mannagrynsgröt och idag bestod den av juice, så jag är inte direkt påhittig när det gäller middagar då Heikki jobbar kväll. It is fucking boring to eat alone.

Nu blir det duschen och sängen för min del, hade faktiskt tänkt läsa lite innan jag ska somna. Jävla grandma' jag också är, tragiskt :(




Peace.

Vilket rövhål, jag har fått feber nu. Eller hade det igårkväll i allafall, och mitt huvud känns som en enda stor ballong. Jag ska i allafall se The Notebook nu och försöka få i mig lite flingor i allafall. Grymt trött är jag fast jag har sovit i 100 år känns det som.

Nu har jag äntligen börjat få upp lite bilder och ramar på min fotovägg, kom igång riktigt bra då i torsdags? Men fick slut på längre spikar så det sket sig, igår var vi och snodde några från mamma så nu kanske jag får fortsätta. Borde städa lägenheten också, det syns att man bara varit hemma och vänt typ, för det är grejer överallt... Aja :)

I lördags beställde vi äääääääntligen en ny soffa! Det blev min drömsoffa i lite, lite, lite mindre modell eftersom den större var så himla stor och hade nog tagit upp hela vardagsrummet, men den mindre var en exakt likadan kopia av den så det passade ju hur bra som helst! Leveranstiden var på 8-10 veckor så vi får ju vänta en stund, men det gör inget... Den kommer ju innan jul i allafall. WEEEEE!!! Jag är så glad, du gör mig så glad älskade :*

Näe, nu orkar jag inte sitta upp längre, tjing!

Peace.

Nu är jag less på att åka och tanka bilen stup i kvarten! Nu har jag lovat mig själv att hålla hastigheten när jag kör till och från Kemi, endast för att slippa tanka, fartdåre och idiot som man är... Haha, nej då. Klart jag tänker på säkerheten också (litegrann iaf). 120km/h får man köra som snabbast och ändå är jag inte nöjd, nej, jag blir flyförbannad om det är nån finnjävel som ska köra om mig så rätt vad det är så ligger jag och kör i 150-160 bara för att vägra släppa förbi dom (nej, jag är inte envis), och då är det ju inte så konstigt om bilen dricker bensin. Så nu... JAG lovar att jag ska hålla hastigheten hela veckan! Jag kör 120 på 120 väg, 100 på 100 väg, 80 på 80 väg och 80 på 50 väg (jättelågt kan jag inte sjunka... hur gärna jag än vill, så ett litet undantag måste jag faktiskt ha) och sen får vi se hur det går!

Idag har jag även gjort mina första köttfärsbiffar och jag tyckte att dom blev goda, det tyckte även min andra hälft så det känns ju superbra! I morgon är jag skolfri så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på... blir nog en sväng till vårt kära IKEA och köpa lite fler ramar, och sen om vi nu åker och kollar på nysoffan, hihiiiiii, äntligen! För övrigt har jag inga planer. Städa kanske, fyfan vad roligt... Eller så inte. "A clean house is a sign of wasted life", vi lever efter det och har det superbra ;)

Näe, nu blire tävään, glo CSI och Cold case och sen ska jag sleeeeeeeeeeeepa... Trött redan men det går.

Peace.

Sakta men säkert börjar alla bitar falla på sin plats igen. Det känns som att jag har gått i en dimma hela förra veckan, när jag tänker tillbaks så vet jag inte vad som har hänt och jag vet inte om jag vill minnas det heller. Det är sjukt hur mycket känslor kan påverka en, både positivt och negativt, i det här fallet tyvärr det senare... Ibland blir jag bara stum. Jag vet inte vad jag ska tänka eller säga, lite obehagligt och nervöst.

Kanske det är dags att förstå att det är först nu kampen har börjat. Det är först nu allt startar. Hur kan man vara så blåögd och lättpåverkad att man tror att det snart ska vara över? Hur kan tröstande ord hjälpa? Dom hjälper inte, hur mycket man än vill det. Jag vet att jag har mycket positivt i mitt liv också, var gömmer den sig? Ibland känns den som så långt borta, det känns som att den kräver av mig att springa genom en skog, simma över en sjö, bråka med björnar, trampa genom eld och vatten, klättra upp på berg och hoppa ner utan att bryta några ben - så långt borta. Man offrar och offrar men får inget tillbaks... Det gör mig både ledsen och arg, för att jag vet att det inte är såhär det ska vara.

Jag vet att livet är en stor gåta. Och min mening är inte att lösa den, jag vill bara skaffa lite förståelse för det hela. Jag kan analysera, grubbla och klura i all oändlighet utan att bli smartare. Jag kan ta på den, lyssna, känna utan att förstå.

Jag vill fortsätta tro på det goda, ibland är det bara så jävla svårt. Jag, som alltid tagit allting med en klackspark, sitter nu här och vet inte vilken väg jag ska välja. Haha, shit. Ganska komiskt egentligen när man tänker efter. Jag resonerar, ältar och stannar till - jag kan explodera men jag låter bli.

Det är intressant det här. Väldigt intressant, i allra högsta grad, maler-i-magen intressant. För livet blir inte alls hur man har tänkt sig. Intressant.



Peace.

Söndag idag. Helgerna går grymt fort alltså, man märker knappt av dom. Grymt trött och hungrig är jag idag... Kanske borde göra i ordning lite lunch men känner att jag inte riktigt har orken idag ;) Men kul var det igår, helt grymt skoj faktiskt! Ska föra över bilderna från min NYA kamera :D och ladda upp några senare. Just nu orkar jag inte.

Skönt med sovmorgon imorn, börjar hela veckan först 9.15 förutom på fredag då vi börjar 7.15 och slutar först 14.45... What a loooong day... Men det ska nog gå bra ändå.

Shisse alltså, jag har ingenting i huvet känns det som. Helt tomt.

Peace.