Jag borde ju sova men är inte trött för fem öre. Fick megasovmorgon idag och jag känner mig hur pigg som helst ännu, får vänta nån timme till och sova sen. Snart börjar ju dessutom CSI eller nåt sånt, så jag bara MÅSTE ju se det också (bara en orsak till att inte behöva sova)... Sitter nu och glor på so you think you can dance, och dom är så jävla grymma. Har alltid älskat dans i alla dess former. Dom är så jävla bra.

Mycket som händer nu, tror jag. Eller så inget, jag vet inte. Mycket som händer inuti mitt huvud i allafall, många frågor och orosmoment ploppar upp. Hur kommer allt att bli? Ibland vill jag bara skrika. Varför just nu?! Det gör så sjukt ont, samtidigt som jag vet att jag inte ska måla fan på väggen än... Det är helt sjukt. Det här trodde jag aldrig. Aldrig i hela mitt liv trodde jag att det här skulle hända. Eller att den här dagen faktiskt skulle komma. Nu är vi här. Nu är vi ju faktiskt här. Förr eller senare går det ju åt skogen ändå. Och jag vet att jag borde tänka positivt, men vem fan orkar göra det jämt? Kan man bara inte få tycka att livet är piss, skit och helvete ibland? Jag är ju inte den negativa människan men just nu undrar jag vad fan det här har för mening. Jag letar fortfarande och kommer att leta tills jag hittar meningen med det. Punkt.

Nu blire tv och sen blire sängen. Ciao!

Peace.

Kärlek handlar om att surra hela nätterna. Att missa en bra film helt och hållet för att storyn tappas bort bland alla pussar och smekningar. Det handlar om att gå upp mitt på natten för att äta rostade mackor och dricka oboy tillsammans, och låta längtan till varandra döda känslan av trötthet. Att låta kärleken lysa upp den annars så kolsvarta natten.

Det handlar om att älska smaken av hans fingertoppar och dom mjuka läpparna mot varandra. Att skriva hans namn med hjärtan över alla i;n på en parkbänk. Om att brottas bland kuddar och älska att förlora, bli nedtryckt bland täcken över kysst över hela kroppen. Det handlar om att hjälpa varandra att läka, orka prata bort sårigheten och sedan tillsammans skriva ny och vacker poesi över ärren.

Det handlar om att viska "du är så underbar" 1000 gånger och mena det precis lika mycket varje gång. Att ständigt ha fjärilar i magen och göra allt för att tillsammans hitta ljusglimtar i en grå vardag. Det handlar om att tappa bort sig själv i hans famn och aldrig någonsin vilja hitta vägen ut igen. Skratta och flumma tills det gör ont i magen. Det handlar om att ge honom mitt allt och ge honom mig själv utan att tveka en endaste sekund... att vara dödskär är den bästa känslan jag någonsin känt.

Jag älskar dig. Tack för ett underbart år.

Peace.

Det är inte så ofta jag tar mig tid att sätta mig ner och fundera. Fundera på allt möjligt mellan himmel och jord, hur?, varför?, när?, var?! Det är inte heller så ofta jag tar mig tid att sätta mig ner och fundera på vad det är för människor jag har omkring mig egentligen. Vad det är för underbara varelser som jag får flumma med, som torkar bort mina tårar, tröstar, skrattar med mig, planerar, hittar på roliga saker med mig, dansar, skålar, myser, älskar mig. Jag vet att jag inte är en lätt människa att leva med alla gånger, jag har mina dåliga dagar, jag kan sura lätt, jag har ett komplicerat tankesätt, att prata känslor är inget för mig... Jag vet allt det där. Jag är så otroligt tacksam... Så tacksam över att jag har min familj, min mamma, mina systrar och syskonbarn, ni är mina solstrålar och utan er vore jag ingenting. Jag är så tacksam över att jag har min älskade älskling, som är så förstående, klok, pålitlig och trygg och som jag älskar så otroligt mycket. Jag är så tacksam över att jag har min bästa vän, min klippa, som alltid ställer upp för mig, som förstår och ser på mig när jag är ledsen och när jag är glad och som har mycket mer styrka inom sig än vad hon tror. Jag är så tacksam över att jag har mina underbara vänner som jag kan cruisa med, bada bastuflotte med, festa med, spela spel med, skuma med och ändå vara mig själv med. Jag älskar er.

Peace.

Det känns som kväll. Det är mörkt ute och mina ögon har inte vant sig vid att det faktiskt kan vara mörkt i Haparanda på sommaren ;) Regningt och grått. Varmt och skönt väder. Mysa-inne-hela-dagen-väder. Det kanske var därför jag kände mig så trött när klockan ringde. Huvudet kändes som att det vägde 100kg och ögonlocken kändes som sandpapper för ögonen, och jag snoozade ja, jag vet inte hur många gånger. Efter många om och men var det bara till att kliva upp, pfff...

Promenerat med hunden, fixat och donat, facebookat ;) ska lägga mig under täcket i 10 minuter bara, bara 10 minuter... Brr, det känns kallt. Sen ska vi luncha med frugan, och sen kallar jobbet kl. 16.

Peace.

Aaaah, det blåser som fan ute och min kropp är helt kokhet när jag har legat i solen hela dagen. Eller eftermiddan blire ju faktiskt, juste. Var och handla födelsedagspresent till M och var och handlade mat, plockade upp "lånehunden" Emma ;) grillade hos morsan och fortsatte steka, mys. Var också och vattna blommor hos syrran och Toni + barnen nu när dom är på semester, och hur i helvete kan en människa ha sådär mycket blommor?! :D Helt insane ;D

Festen i helg var jättelyckad, jag hade ingen aning om att man fick så mycket presenter när man hade inflyttningsfest! Jättesnällt av er, tack så mycket! Hann med krogen en sväng också, kom hem, däckade, vaknade och mådde prima. Dock valde min röst att svika mig, den jäveln. Mitt i allt så sa den upp kontraktet och jag fick inte ut ett pip. Been there, done that förut, liksom.

Snart blire en prommis med vovven, sen ska vi mysa i soffan, oh yeah. 

Peace.