andar

nu sitter jag här hos syster i vuono och väntar på att idol ska börja :) har jobbat endast fyra timmar idag men ändå är jag trött som en åsna... kanske beror på att jag var ledig lördag, söndag och måndag. imorn blir det jobb och sen ska det börja härjas här i tvättstugan då det ska målas och grejas på :)

i natt hade jag en så jävla obehaglig dröm. jag drömde om andar. eller spöken... jag försökte kalla dom för andar medan alla andra sa spöken. jag minns att heikki, peter och markus var med i den drömmen och en massa andra människor som jag inte kände igen. jag försökte övertala allihopa om att dom finns men det var ingen som trodde på mig förrän det var några som miste sitt liv... jag vet ju att det har hänt en del grejer i rummet där jag sover men jag har aldrig tyckt att det var obehagligt förrän nu... och ja, jag vet inte om jag drömde den drömmen för att det varit så mycket prat om brevet som jag hittade tidigare eller om det bara... ja, jag vet inte. i allafall var det en ande, en gammal tant, som var jättearg över att vi var där. det kanske var hennes hus eller något, för det var ett gammalt hus... sen minns jag att det var en till ande, en liten pojke på bara några år. han märktes inte av så mycket. men tanten där, hon var så arg. hon ville få bort oss därifrån och hon tog tag i mig och slängde in mig i väggen, och jag minns att jag sa till heikki "tror du mig nu då? tror du mig?" och han trodde på mig att dom faktiskt fanns... nåja, markus och peter hängde mest bara runt där, jag vet inte riktigt... i allafall i slutet av drömmen så satt jag och kollade ut genom köksfönstret och helt plötsligt såg jag två ben som bara hängde där, och jag skrek på finska typ "vad fan är det där??!" helt panikslagen, då var det någon som hade hängt sig, p.g.a. dessa andar då. och en av dom människorna som var med där i stugan sa "jaa... nu har dom tagit tre från oss redan". hmm, what the fuck? när jag vaknade så låg jag på mage och hade armarna under mig, och jag kände hur hjärtat bultade mot handen snabbt och hårt. jag blundade för jag vågade inte öppna ögonen. helt svettig och panikslagen och andades jättetungt och snabbt... vad fasen var det? jag har ju min drömfångare och vill tro på att alla (eller i allafall dom flesta) såna drömmar försvinner och det har dom gjort också men det var så skrämmande. jag låg väl kvar en kvart innan jag ens vågade öppna ögonen och se om det fanns nåt/nån där... aja, så jag är trött för jag har sovit väldigt, väldigt dåligt i natt.

men men... nog surrat om det, ville bara ha ut det så jag kanske slipper samma dröm i natt. fyfan för att sova själv, det är typiskt att man behöver någon speciell när den personen inte är nära. hate it. kommer nog sova i soffan tills jag får sovsällskap, känner för det nu.

nu idol!

Peace.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Men kära du, varför sa du inget...hade ju kunnat stanna hos oss o sova...

2009-09-22 @ 21:34:19



Postat av: Håkan bråkan

Konstigt att inte "skranken" hjälpte dig :P

2009-09-26 @ 13:36:24




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0