Men tror du inte att jag vet? Haha, jag är ju jag. Självklart vet jag, fastän jag ändå inte har någon aning. Ibland känns det bara så jävla surt, du vet, för jag vet att jag inte har lätt att prata om saker och ting, och jag vet inte varför. Jag har ingen aning om varför jag är som jag är. Varför är du som du är?! Du tror att jag inte litar på dig och jag önskar jag kunde säga något som får dig att sudda bort dom tankarna, för så är det inte. Fråga alla som känner mig, jag är jävligt komplicerad, jag vet. Det tar tid för mig, fan jag vet. Men vad ska jag göra?

Ibland vill man bara... vara, du vet. Varför ska det alltid behöva vara så komplicerat? Varför ska allt tolkas jämt? Varför kan det inte bara vara "helt enkelt", du vet?

Nu har jag lyckas trassla in mig själv i mina tankar igen, men nog kommer jag lös så småningom :) just give me some time. Optimistisk men förvirrad.



Peace.